www.soth.se

Search button
StartModelljärnvägundulaterLänkar

SENASTE NYTT

Vill du länka till vår hemsida?
Det är lätt. Klicka på länken nedan så beskriver vi hur du smidigast gör detta.

Läs mer på: Hur du länkar till oss.



12 januari 2024:
Vi säljer ut vår plexiglasholk samt inspelningsutrustning till plexiglasholken.

Läs mer på: Till salu.

Kolla även våra filmer från holken på: Undulatfilmer.



9 april 2023:
Våra länkar är uppdaterade.

Läs mer på: Länkar.

 





UNDULATFILMER

Missa inte att ta del av den första tiden i holken.

Se >> Våra filmer från holken



VI KÖPER MÄRKLIN

Klicka på länken nedan så visar vi hur du kan sälja ditt Märklintåg.

Märklin köpes - vill du sälja?


Vårt filmprojekt

Ett av våra större och längre projekt får man nog säga att vår filmning är. Tanken bakom hela projektet myntades för några år sen av de bevingade orden som Thomas fällde: ”Vad i hela friden gör de i holken?” Självklart lägger de ägg med mera i holken, men – hur ser det ut, på vilket sätt och vad kan vi lära oss av det?

Dessutom – vad gör man när man tycker att man har läst all litteratur som finns att tillgå om undulater och deras beteenden? (Inte för att vi rimligtvis hade gjort det, men för stunden kändes det så.) Parallellt med dessa tankar kändes det också lite som om att samma information upprepades av olika personer för att de hört någon annan säga det – inte för att de själva sett eller gjort saken i fråga.

Det var så våra tankar växte fram om att på allvar studera undulaten och dess beteende på ett mer seriöst, metodiskt och noggrant sätt. Kunde vi dessutom på köpet bidra med lite information och kunskapsspridning om denna underbara fågel hade det verkligen varit lyckat.

Nu kanske vi inte skall ta ut något i förskott utan vi får helt enkelt se framtiden an vad projektet mynnar ut i för resultat. Detta är ju något som verkligen är tidskrävande och som vi bedriver på fritiden så man skall nog ha klart för sig att det kommer att ta lång tid. Förmodligen många år av arbete.

Delarna i vårt projekt

Den första delen (och kanske det mest uppenbara) är naturligtvis av ren nyfikenhetskaraktär – vi vill se vad som händer inne i holken under en häckningsperiod, allt från då äggen läggs ända tills de mer eller mindre färdiga ungarna lämnar boet. Hur ser det egentligen ut när en undulatunge kläcks i verkligheten? Hur matas ungarna? Vad gör hanen och honan när de är tillsammans i holken? Våra frågor är oändligt många…

Den andra delen är att vi vill lära oss så mycket vi bara kan om undulater så att vi kan utveckla oss själva som uppfödare och kanske få möjlighet att dela med oss av ett och annat tips till andra intresserade.

Undulathonans behov av mörker

Undulaterna är som bekant så kallade "holkbyggare", vilket innebär att de gärna kryper in i en lämplig mörk hålighet och lägger sina ägg. Mörkret är också en viktig faktor för undulathonan då detta i de flesta fall påverkar honans hormoner som hjälper henne att lättare ställa om för häckning. Det skulle verkligen vara intressant att i detalj få veta vilka endokrinologiska och enzymatiska mekanismer som är aktiva i fågelns kropp under en omställning till häckning. Kanske skulle detta kunna hjälpa oss ytterligare i våra kunskaper om häckningsprocessen?

De flesta av oss som hållit på med häckning under flera år vet av praktisk erfarenhet att i en del fall sker häckning spontant nästan helt öppet hos vissa arter. Hos de fågelarter som är mindre skygga – till exempel undulater – kan en häckning spontant uppstå på till exempel burbotten eller andra mer eller mindre helt öppna platser. Man blir lika förbryllad varje gång det sker och förundrar sig över hur honan tänker om sin omgivning.

Så har vi löst det med honans behov av lugn i en plexiglasholk

Det första man kanske tänker när man ser plexiholken är: ”Kan en sådan holk vara något för en undulathona? De brukar ju vilja vara i en mörk hålighet.” Vi har löst detta genom att klistra på skyddsfilm som täcker en stor del av utsidan. Allt för att honan och ungarna skall få lugn och ro i den ljusa holken. På bilden här till höger ser du vår hona Jojjo som har anpassat sig mycket bra till det faktum att det är ljust runt omkring henne.

Det vi har fokuserat på med vårt filmprojekt är vikten av att hitta balansen mellan honans välbefinnande och kamerans ljusbehov. Prioritet no 1 är naturligtvis alltid den undulathona som är tänkt för holken. Vill hon inte häcka i plexiholken – så blir det inget. En eventuell häckning får i så fall ske i en traditionell holk.

Honan signalerar tydligt om hon inte vill häcka i plexiholken och om man är van så ser man detta ganska snabbt. Man bör också tänka på att få tillräcklig mängd ljus till kameran och på rätt sätt. Fördelen med en plexiglasholk med skyddsfilm är att man kan moderera var ljusinsläppen sker genom att flytta filmen om det behövs. Att använda sig av en ganska ljuskänslig kamera är också en stor fördel.

Inne i holken

Våra plexiholkar har alltid en träbotten som är lite urgröpt. Undulathonorna brukar nästan alltid vilja fixa till sina holkar genom att bita till dem lite. Är då botten i relativt mjukt trä (istället för till exempel plywood, som holkarna från djuraffärer ofta är gjorda av) har vi märkt att det har en positiv inverkan på undulathonans häckningshumör generellt och vad gäller plexiglasholken speciellt.

Undulathonan är dock det viktigaste

Det viktigaste för att lyckas är dock vilken typ av hona man väljer till sin häckning i plexiholken. Det är inte vilka honor som helst som klarar av den omgivningen. Det skall vara en trygg hona med mycket ”skinn på näbben”. Goda kandidater är honor som till exempel inte skulle dra sig för att styra och ställa över familjens hund.

Lön för mödan

Belöningen av allt slit blir till sist att man genom filmandet får möjlighet att se saker som man normalt inte får se.

Som uppfödare är vi givetvis intresserade av att hela tiden lära oss nya saker och framför allt saker som man inte kan läsa sig till i en bok.

Förhoppningsvis kanske detta kan bidra till att våra "filmstjärnor" kan ge oss tips på vad de behöver för att deras häckningar skall bli så lyckade som möjligt.

Vi hoppas också att vi på detta sätt kan öka intresset för undulathobbyn samt i viss mån kanske underlätta kunskapsspridandet om undulaten. Framtiden får som alltid utvisa hur och vad det blir.