www.soth.se

Search button
StartModelljärnvägundulaterLänkar

SENASTE NYTT

Vill du länka till vår hemsida?
Det är lätt. Klicka på länken nedan så beskriver vi hur du smidigast gör detta.

Läs mer på: Hur du länkar till oss.



12 januari 2024:
Vi säljer ut vår plexiglasholk samt inspelningsutrustning till plexiglasholken.

Läs mer på: Till salu.

Kolla även våra filmer från holken på: Undulatfilmer.



9 april 2023:
Våra länkar är uppdaterade.

Läs mer på: Länkar.

 





UNDULATFILMER

Missa inte att ta del av den första tiden i holken.

Se >> Våra filmer från holken



VI KÖPER MÄRKLIN

Klicka på länken nedan så visar vi hur du kan sälja ditt Märklintåg.

Märklin köpes - vill du sälja?


Vår undulathistoria - hur det hela började…

Hur började vår undulathistoria? När fick vi våra första undulater kanske du undrar?

Jo, man kan nog säga att vi verkligen har haft en del djur genom åren båda två. En del hundar, men mest fåglar och speciellt undulater. Under årens lopp har det blivit både engelska samt australiensiska undulater.

Vi har även prövat andra fåglar som till exempel dvärgpapegojor och risfåglar men det har alltid ändå till sist hamnat hos undulaten. Denna lilla underbara fågel fascinerar oss något alldeles speciellt och det är därför du kan läsa dessa rader på vår hemsida.

Sophie berättar:

”Både min lillebror och jag hade två undulater när vi var små. Min var en blå hona som hette Pepita och jag minns att jag fick välja en rosa bur till henne. Jättefin tyckte jag! Min lillebror, minns jag, hade en grön hane som hette Pelle. Efter det har jag dock inte haft några fler fåglar förrän Thomas fick mig att få upp ögonen för undulaterna.

När vi tog hand om vårt allra första gemensamma undulatpar (Frej och Freja) för några år sedan fastnade jag direkt för dem – dessa härliga pippisar. För Thomas blev detta en rejäl nystart och för mig blev det som att börja på nytt eftersom det var så länge sedan jag hade haft min lilla Pepita.

Undulater är verkligen fascinerande. Ibland kan vi sitta i flera timmar och bara kolla på dem. Mycket bättre än att titta på teve… Och också vårt filmprojekt har gett mig blodad tand. Tänk vad man lär sig mycket av att studera fåglarnas beteenden.

Sen är det ju alltid kul med tama undulater. Som till exempel Flax, som tyvärr inte finns med oss längre. Flax var en alldeles underbar fågel som älskade att stå i centrum och bestämma över oss andra. Han var en oerhört social undulat som vill vara med oss överallt. (Vill du se bilder på Flax finns det en länk under rubriken ”Tama undulater”.)

Thomas berättar:

”Jag fick min första undulat 1974. Han var normaltecknad ljusgrön (som Felix) och döptes snabbt till Toker eftersom jag tyckte han gjorde så tokiga och roliga saker. Jag var då 6 år gammal på väg att fylla 7 och hade under en längre tid tjatat på min mamma att få köpa en undulat. Hon var något svårflörtad och ville förvissa sig om att jag verkligen skulle ta hand om den lilla fågeln.

Samtidigt gick jag i simskola och det gick lite trögt, så när jag efter en tid läst allt jag kommit över om undulater, tyckte mamma att jag behövde en liten uppmuntran: ”När du tagit märket Fisken, så köper vi en undulat”, sa mamma. Oj vad snabbt jag tog mitt märke. Jag simmade på och snart var vi i affären och valde ut Toker. Vilken lycka för en liten knatte som jag!

Toker blev snabbt jättetam och lärde sig att härma det vi sa till honom. Inte så bra men man hörde att han pratade. I början sa vi endast ett par ord samt en fras till honom om och om igen – för det hade jag läst att man skulle om man ville få fågeln att prata. Inte för mycket i början, hade det stått i boken. Vi sa: ”Är du en fin pippi idag?”, ”Hej pippi” och ”Goddag pippi”.

Det hela slutade med att min kära fågel döptes om till just Pippi, för det var det man hörde tydligast att han sa. Han verkade verkligen gilla att säga Pippi så Pippi blev det till sist för hela slanten!

Efter detta har jag nästan alltid haft undulater med undantag för några år i tonåren samt några yrkesverksamma år som tyvärr var helt utan djur då jag inte hade den tid som krävdes.”