www.soth.se

Search button
Webbplatskarta Om webbplatsen
StartModelljärnvägundulaterLänkarcopyrightkontakt

Menu:

Senaste nytt

13 juli 2016:
3 nya artiklar publicerade. Läs mer på:

  • Trichomoniasis
  • Välj honan först - några råd på vägen
  • Visst kan honor prata


  • 16 januari 2016:
    Vi säljer ut vår plexiglasholk, inspelningsutrustning till plexiglasholken samt fröseparator.

    Läs mer på: Till salu.

     


    Tipsa om denna sida:



    Fågelutrustning säljes

    Vi säljer bland annat ut vår filmutrustning som vi haft till fåglarna.                                              

    Läs mer>> Filmutrustning



    Undulatfilmer!

    Missa inte att ta del av den första tiden i holken.

    Se mer på länken>> Våra filmer från holken



    Att tämja undulater i flock! - del 1

    av gästskribent Johanna

    Mitt undulatäventyr började med två små raringar som jag döpte till Puss och Kram. Jag var då helt grön på allt som handlade om undulater, där var även inräknat att få dem handtama. Nu har jag skaffat flera undulater men tänkte här börja med hur det gick till att få mina första, Puss och Kram, tama.

    Puss och Kram

    Med Puss och Kram var jag som sagt helt grön på det här med undulater. Den första tiden hos mig fick de vara i sin bur i två veckors tid. Samma dag då de kom fick de vara i fred och jag pratade lågmält till dem. Att prata lågmält till dem var ett tips jag hade läst i en bok som heter Undulater lyckliga och friska av Immanuel Birmelin som du kan få tag i via www.bokus.com. Man skall också tänka på att inte närma sig en undulat tyst, för i det vilda är tystnad lika med rovdjur.

    Första tämjningsförsöken med Puss och Kram

    Dagen efter att de kommit till mig började jag försiktigt min tamträning. Jag startade med att sätta in handen till dem och det blev mycket flaxande runt i buren. Men jag höll kvar handen tills de lugnat sig och då tog jag ut handen igen, lät dem vila en stund och tänka igenom vad som nyss hänt, sedan upprepade jag det om och om igen under dagen som löpte. För varje gång gick det bättre och bättre. Jag fick till och med klappa Kram på magen utan att hon flög iväg. Men Puss han var fegare och lät mig inte klappa honom.

    När jag upptäckte hur lugn Kram var och att jag fick lov att klappa henne på huvudet, fötterna, näbben och magen började jag så småningom försiktigt sätta fingret under hennes fot och upprepade detta. Med Puss gick det trögare och det tog flera dagar efter Krams framsteg att kunna göra samma sak med honom, men han gillade inte att bli klappad så det accepterade jag.

    Knepet ”hirskolv”

    Efter ungefär en och en halv vecka hade jag kommit så långt att de satt på handen och armen. Deras nyfikenhet tog över och de började så smått undersöka mig. Jag använde mig av knepet ”hirskolv” och la en sådan godbit på handen. Nu var jag en i flocken och de accepterade mig, fast tamast var Kram. Jag fick nu lov att lägga mina händer över henne och hon rörde inte en fena, medan Puss bara accepterade att sitta på handen. (Det är inte alla fåglar som är så toleranta som min Kram var och är – jag har haft otrolig tur med Kram.)

    Utsläppande i rummet

    Efter två veckor öppnade jag övre delen av buren och de fick lov att flyga lösa en timme. Puss och Kram var nu så vana vid min hand att jag nu kunde ta dem en och en in i buren utan trams och utan rädsla. Tiden gick och jag var med dem så ofta jag kunde och att de hela tiden var på mitt rum gjorde det hela lättare.

    Att få undulaten att göra det man vill

    Tack vare att de nu var handtama kunde jag föra min hand med dem på till mitt huvud och axlar. Men om inte Kram vågade så vågade heller inte Puss. Kram var den som var först på huvud och axlar och då var jag överlycklig. En dag upptäckte jag att om jag förde min hand bakom Puss så gick han framåt utan att vara rädd eller flyga bort. Han gick mot mitt huvud och hoppade frivilligt upp mot huvudet (buren var då i ansiktshöjd). Så varje gång jag gjorde detta upprepade jag ”Puss, huvudet” och han lärde sig till slut och varje gång jag sa det hoppade han upp på mitt huvud. Jag var verkligen överlycklig! Där fick jag en erfarenhet – att upprepa det man vill att undulaten skall göra och även upprepa ordet den gör. Vill man att undulaten skall upp på axeln så säger man undulatens namn och just ordet ”axel”.

    Regler och rutiner är bra

    Ett annat bra tips som jag har lärt mig är att ha regler och rutiner med en undulat för de är rutindjur. Det är mycket tack vare detta som jag fick Puss och Kram så tama som jag fick dem. Puss och Kram älskade till exempel att bita på tapeten när de satt på gardinstången vilket resulterade i ett stort hål i väggen. När jag upptäckte detta blev jag inte glad och det blev genast en regel att inte få sitta där uppe. Men nog var de envisa och flög upp när jag inte såg. Men efter flera gångers tillrättavisande så gav de sig.

    Tålamod, tålamod, tålamod

    Att ha tålamod är något som hör till tamträning vare sig det är en eller flera undulater. Det är inte alltid en dans på rosor då undulater kan ha bra och dåliga dagar precis som vi människor så det kan komma en period då det hela som gått så bra helt plötsligt vänder och undulaten inte alls vill gå på handen. Den kanske låtsas vara rädd och flyger bort ifrån dig och det är även nu som tålamod kommer in i bilden. Min Puss var precis så – alltså han låtsades bli rädd och låtsades som om han inte kunde och det flera månader efter det att han blivit handtam. Så sluta inte träna undulaten/undulaterna bara för att den inte plötsligt vill utan fortsätt att jobba på samma sätt som innan.

    Buddha och Babben kommer

    Ungefär ett år efter att jag fått Puss och Kram skulle mamma och jag åka för att köpa en ny bur åt dem hos en fågeluppfödare. Min mamma föll då pladask för två små blå undulater – vilket slutade med att de fick lov att följa med hem. Helt plötsligt var jag med fyra undulater och jag var överlycklig! :-) Deras namn blev Buddha och Babben.

    Mera reserverade

    Buddha och Babben var helt olika mina två andra Puss och Kram eftersom de levt i flock hela tiden från det att de föddes, i ungefär ett halvår. De var förvildade och svåra att komma nära. Här lydde jag inte min egen regel utan öppnade buren bara några timmar efter att de anlänt. Puss och Kram var väldigt nyfikna och Buddha och Babben valde nästan med en gång att bosätta sig i Puss och Krams bur. Jag insåg att det inte alls skulle gå lika lätt att tämja dem nu. Fast gjort var gjort. Det gick nästan tre veckor att få dem att sitta på handen, men tack vare Puss och Kram plus lite godismutor så satt de till slut på min hand. Vid det här laget kom Puss när jag ropade på honom och då gjorde de andra det också och satte sig på mig var än Puss satte sig. Fast riktigt handtama blev de aldrig, men de hade nog kunnat bli det om inte följande hänt.

    Fortsättning följer i del 2.