www.soth.se

Search button
Webbplatskarta Om webbplatsen
StartModelljärnvägundulaterLänkarcopyrightkontakt

Menu:

Senaste nytt

13 juli 2016:
3 nya artiklar publicerade. Läs mer på:

  • Trichomoniasis
  • Välj honan först - några råd på vägen
  • Visst kan honor prata


  • 16 januari 2016:
    Vi säljer ut vår plexiglasholk, inspelningsutrustning till plexiglasholken samt fröseparator.

    Läs mer på: Till salu.

     


    Tipsa om denna sida:



    Fågelutrustning säljes

    Vi säljer bland annat ut vår filmutrustning som vi haft till fåglarna.                                              

    Läs mer>> Filmutrustning



    Undulatfilmer!

    Missa inte att ta del av den första tiden i holken.

    Se mer på länken>> Våra filmer från holken



    De dominanta anlagen

    De dominanta anlagen är de anlag som alltid måste synas på utsidan av en fågel. De kan inte "gömmas" i fågelns genetiska uppbyggnad. Undulater kan bära flera dominanta anlag samtidigt. Både hanar och honor kan vara bärare av dominanta anlag.

    Samtliga dominanta faktorer finns både i en enkel och en dubbel faktor. Om en fågel är dubbelfaktor har den två anlag för denna faktor. Om en dubbelfaktor fågel parar sig med en normal fågel blir alla dess ungar enkelfaktor. Se nedanstående tabell. (Enkelfaktor skrivs med Dd, dubbelfaktor med DD, och med dd menas en fågel utan någon faktor, det vill säga normal.)

    Dd x dd50% Dd, 50% dd
    Dd x Dd25% DD, 50% Dd, 25% dd
    Dd x DD50% Dd, 50% DD
    DD x dd100% Dd
    DD x DD100% DD
    Tabell 1. Enkel- och dubbelfaktor

    De dominanta faktorerna/färgerna är: alla gröna färger (ljusgrön, mörkgrön och oliv), grå, viol, australbrokigt/dominantbrokigt, spangle och gulmaskat.

    De gröna färgerna är alltid dominanta över de blå. En blå fågel kan aldrig vara bärare av grönt men däremot fungerar det alldeles utmärkt tvärtom. Detta innebär att en grön fågel mycket väl kan vara bärare av blå färg, dock inte så att det syns utanpå fågeln. Detta kallas för "split" - det vill säga när en fågel är bärare av ett anlag som inte syns. Läs också om begreppet split under "De recessiva anlagen".

    Parningsschema/ -tecknet betyder split
    Grön x Blå100% Grön/Blå  (alla fåglar ser dock endast gröna ut)
    Grön/Blå x Blå50% Blå, 50% Grön/Blå  (hälften blå hälften gröna)
    Grön/Blå x Grön/Blå50% Grön/Blå, 25% Grön, 25% Blå  (75% gröna fåglar och 25% blå)
    Tabell 2. Parningsschema med "split"

    Den grå faktorn gör blå fåglar grå och gröna fåglar grågröna. Grå fåglar finns (liksom gröna) i tre färgnyanser: ljus-, mellan- och mörkgrå (beroende på i vilken grad mörkfaktorn är representerad). En grå undulat är i grunden en himmelsblå med en enkel- eller dubbelfaktor grått.

    Viol faktor kan bäras av alla färger och den kan ofta ge fågeln en lite "konstig" färg. Som exempel på detta kan vi nämna varianten viol ljusgrön som ser ut som någonting mitt emellan en ljusgrön och en mörkgrön.

    Under denna faktors genomgång får vi inte glömma att nämna att det vi i dagligt tal kallar för en viol fågel egentligen är en viol kobolt. En otroligt vacker fågel som många har som en av sina favoriter bland färgerna.

    Vår fågel Flax låg väldigt nära denna beskrivning, men Flax saknade dock mörkgenen och var följaktligen en viol himmelsblå undulat. Dock väldigt vacker - se gärna bilderna av Flax under menyalternativet "Tama undulater?".

    Australbrokig eller dominantbrokig som den också kallas är en teckning på fågeln som starkt påminner om en normaltecknad. Dock har en australbrokig vita vingpennor (om den är från den blå serien) eller gula (om den är från den gröna serien) samt att den har ett vitt eller gult band över magen (beroende på vilken serie den tillhör). I vissa fall är inte bandet över magen så tydligt utan fågeln är bara allmänt brokig.

    En enkelfaktor australbrokig fågel har i regel bara vingteckningar på cirka 1/3 av vingen.

    På en dubbelfaktor australbrokig tar anlagen ut varandra och ger effekten att man får en fågel som nästan helt saknar vingteckningar.

    Spangle, som är en av de senaste mutationerna, har samma kroppsfärg som på en vanlig fågel men fjädrarna på vingar och rygg har en svart kant längst ut. Det brukar bli tydligare om man beskriver varianten spangle som ett fotonegativ: allt det mörka på fotot är vitt på fågeln och vice versa.

    Ett ytterligare sätt att beskriva spangle är om man tar Flax och Felix som exempel - de är båda normaltecknade. En spangletecknad fågel är svart där Flax och Felix är vita respektive gula på vingarna.

    Om man parar två spangle med varandra får man en dubbelfaktor spangle det vill säga den har två faktorer i sin genetiska uppbyggnad för spangle. Dubbelfaktor spangle har dock en helt annorlunda teckning än enkelfaktor: den är antingen helt gul (när det är en fågel från den gröna linjen) eller helt vit (när det är en fågel från den blå linjen).

    Tyvärr är det inte så vanligt att man lyckas få en helt vit eller gul fågel så därför förekommer det oftast att en dubbelfaktor spangletecknad fågel dessutom har lite grönt eller blått på gumpen.

    Om man parar en dubbelfaktor med till exempel en normal så får man bara en enkelfaktor spangle (jämför med tabell 1 ovan).

    Gulmaskad faktor kan bäras av alla färger men syns bara på de blå och grå. En ljusgrön fågel kan således ha anlaget för gulmaskighet men där syns det inte eftersom en ljusgrön fågel alltid har gul mask. Gulmaskighet finns i tre typer – gulmaskad typ 1, gulmaskad typ 2 samt guldmaskad. De kännetecknas av att den gula färgen uppträder i fallande mängd från guldmaskad över till typ 2 till minst gult hos gulmaskad typ 1.

    En gulmaskad typ 1 har i regel bara gult i ansiktet, på vingspetsarna och på stjärtspetsen. Hur djup den gula färgen är kan variera från fågel till fågel och kan även ”spilla ner” lite över bröstet.

    En gulmaskad typ 2 har en mycket mera intensiv gul färg i ansiktet, vingspetsar och stjärtspetsen. Den gula färgen ”spiller ner” över resten av kroppen. Är det en blå fågel får den en nästan sjögrön färg, ibland nästan likadan som en ljusgrön.

    En guldmaskad undulat har en ännu djupare gul färg (man kan likna det med smörblommegult) i ansiktet, vingspetsarna och stjärtspetsen och blir på kroppen nästan som en mörkgrön undulat.

    Referenser:
    Binks, Gerald S. (2006). The Challenge. 2nd ed. Virginia Water, Surrey : Challenge-International Binks.
    Frejvald Hansen, Palle (2003). Undulater : naturlig pasning. Søborg : Atelier.
    Johansson, Björn (2008). Genetik : vad är det? Tillgänglig via http://www.suh.nu/artiklar/artikel1.htm.
    Senast besökt: 2016-05-30.