www.soth.se

Search button
Webbplatskarta Om webbplatsen
StartModelljärnvägundulaterLänkarcopyrightkontakt

Menu:

Senaste nytt

13 juli 2016:
3 nya artiklar publicerade. Läs mer på:

  • Trichomoniasis
  • Välj honan först - några råd på vägen
  • Visst kan honor prata


  • 16 januari 2016:
    Vi säljer ut vår plexiglasholk, inspelningsutrustning till plexiglasholken samt fröseparator.

    Läs mer på: Till salu.

     


    Tipsa om denna sida:



    Fågelutrustning säljes

    Vi säljer bland annat ut vår filmutrustning som vi haft till fåglarna.                                              

    Läs mer>> Filmutrustning



    Undulatfilmer!

    Missa inte att ta del av den första tiden i holken.

    Se mer på länken>> Våra filmer från holken



    Petra med Snö

    Det var en solig vinterdag i januari. Kvällen innan hade varit väldigt kall och det hade bildats vackra ismönster på bilrutorna som vi fick hålla på och skrapa bort ganska länge innan vi kunde köra iväg till Sjöbo. Vår bilfärd skulle - passande nog - ta oss till Snö, en av Esmeraldas och Hampus lilla undulatflickor som för inte så länge sedan kommit hem till Petra och hennes sex andra undulater.

    Vi blev lite förvånade när vi kom in i hallen hos Petra för det hördes inte så mycket av fågelkvittret som vi förväntat oss. Det skulle ju ändå finnas sju fåglar i huset... Men det fick snabbt sin förklaring. Det visade sig att undulaterna fått ett alldeles eget rum och med dörren stängd hörde man inte lika mycket av dem som när vi fick kliva in hos dem och höra den härliga "undulatsången".

    Vilket rum fåglarna hade! Här fanns det massor av roliga leksaker som de glatt hängde i, bet i och satt på. Man kunde verkligen se hur kul de hade. Några av dem gillade också att komma upp på våra fingrar. Snö gjorde det också – helst dock när man hade lite god hirs i handen.

    Petra, man kan verkligen se att Snö trivs här hos dig. Men, hur var det de första dagarna du hade henne?

    Jo, de allra första dagarna var hon helt livrädd och ville inte alls komma fram till min hand. Jag hade henne ju i karantän i ett annat rum i ungefär tre veckor. Det tog nog en sju-åtta dagar innan hon vågade sig fram till handen trots att jag lockade med hirs. Men när hon väl kom fram tog det inte många dagar förrän hon blev jättetam. Då slog det nästan över och hon blev otroligt ”mammig” och flög fram till mig så fort jag kom in i rummet och klängde över mig som besatt.

    Men jag har verkligen fått ägna mycket tid åt Snö för att hon skulle bli så tam. Jag var hos henne minst två timmar per kväll under vardagarna och säkert minst fyra timmar per dag under helgerna. Hon är en underbar fågel så de stunderna vi hade tillsammans under karantänen var helt underbara!

    Du har ju massor av undulater. Har du alltid varit intresserad av fåglar?

    Lustigt att ni frågar om det med tanke på min start med fåglar. Det var faktiskt först för några år sedan jag blev intresserad. Min sambo Peter berättade så mycket om sin undulat som han haft när han var i 20-årsåldern. Den hade blivit så otroligt tam och flög efter honom hela tiden.

    Den första fågel vi skaffade var en lite större fågel, för jag gillade att det var lite mer att ”ta i”. Vi köpte en kakarikihane. Men han trivdes inte alls med att vara en innesällskapsfågel utan satt hela tiden och spanade ut genom fönstret. Till slut hittade vi som tur var en man som redan hade en kakarikihona och som bodde i en utevoljär. Han fick det jättebra hos sin nya ägare och har numera hunnit bli pappa också.

    När vi inte längre hade kakarikin bestämde jag mig för att köpa en undulat istället, och inte långt efteråt fick jag min första undulat, en engelsk hona som jag kallade Elvis. Och sedan rullade det snabbt på och nu har jag sju härliga krabater. :-)

    En skön matstund för för några av undulaterna.

    Hur blev mottagandet när du skulle sätta samman Snö med de andra?

    De andra blev helt förskräckta och tyckte inte alls om henne. Så fort hon kom fram stack de iväg. Till och med Tuffe som annars brukar vara så hjälpsam mot nya fåglar och visa dem runt ville inte alls prata med henne. Själv fattade Snö ingenting utan fortsatte att flyga fram till dem som om inget hänt. Och det var ju bra att hon var så enträgen för redan efter några dagar fungerade det mycket bättre, och de var inte alls lika rädda för henne.

    Varför blev det just Snö?

    Så fort jag såg bilden på henne på er hemsida visste jag att jag ville ha henne. Jag tyckte hon såg helt underbar ut med sin fina vita färg med lite teckningar. Och de underbara ögonen sedan...

    Snö är för övrigt en otroligt social och nyfiken undulat som gärna vill vara med när matte eller husse kommer in med en god hirskolvsbit. Förutom Tuffe och Emil är Snö den modigaste som inte är speciellt rädd att undersöka nya saker. Hon är ibland helt sjövild och får ”ryck” då hon bara flyger runt som en tok. Men hon har också integritet och säger noga ifrån när hon inte vill vara med längre.

    Oj, oj, tänkte vi när vi körde hemåt igen. Snö har verkligen fått ”jackpot” hemma hos Petra! En massa roliga kompisar och alla möjliga leksaker man kan tänka sig. Kan det bli bättre för en liten undulat?

    Här ser du undulaternas rum ur ett perspektiv bakom fågelträdet....